Denna vackra gulgröna sten är ett kärt barn som har kallats vid många namn: olivine och chrysolite är några men det namn som används i ädelstenshandeln är peridot.

Färgen kommer från järn och detta är en av de få stenar som endast finns i en färg. Styrkan på färgen bestäms av mängden järn.

De forntida egyptierna använde peridot i många av sina smycken. Romarna var även förtjusta i stenen. 

Nya fyndigheter på senare tid har gjort intresset återigen väckts för peridoten.  

Lite kuriosa är att peridot är den enda ädelstenen som hittats i meteoriter. 

Rubinen är en av de mest värdefulla ädelstenarna. Dess hårdhet slås bara av diamanten. Rubinen tillhör precis som safiren korund-gruppen av ädelstenar. Den röda korunden kallas för rubin medan alla andra färger kallas för safirer.  

Den röda färgen kommer av spår av krom. Stenen kan ofta vara skadad av föroreningar i stenen. Det är mycket ovanligt med klara stenar som är större än 3 karat och dessa är därför otroligt dyrbara, tom ibland dyrare än diamanter. 

Namnet rubin kommer från det latinska ordet "rubens" som betyder röd. Det finns olika nyanser av röd, men den finaste anses vara den "Burmesiskt röda", en fyllig röd med en lätt blåaktig ton.

De största fyndigheterna finns i Burma, Vietnam, Sri Lanka, norra Pakistan, Kashmir. Det har även hittats fyndigheter i östra Afrika.  

Den vackra pärlan är en organisk ädelsten som uppstår naturligt i pärlmusslan. När ett irriterande ämne kommer innanför skalet bildas det skyddande lager av kalcium. När lagren byggs upp uppstår en vacker skimrande effekt som kallas för pärlans orient.

Färgen på pärlorna bestäms av vilken färg snäckans innerskal har (pärlemor). Det finns naturligt färgade pärlor i vita, rosa, gråa, svarta, blåa, guldiga och gröna nyanser.

Man färgar ofta in framförallt sötvattenpärlor i många olika färger genom att doppa dem i färgbad.

Saltvattenspärlor

Pärlor som odlats i saltvatten trivs bäst i varmare hav runt ekvatorn. Pärlmusslorna är mycket känsliga för temperaturskillnader och föroreningar i vatten. Det är ett mycket mödosamt arbete at se till att musslorna har de perfekta förhållanden för att bilda pärlor.

Naturligt uppkomna pärlor är idag mycket ovanliga, de flesta är framställda i pärlodlingar. Man för in en kärna (ofta pärlemor) i musslan. Långsamt bildas det ett pärlemorlager runt kärnan. Ju längre pärlan ligger i vatten desto tjockare blir pärllagret. Nackdelen med ett tjockare skal är att pärlan kan bli ojämn i formen. Ibland skördas därför pärlorna för tidigt och får en sämre kvalité.

Sötvattenpärlor

I Kina odlas idag stora mängder sötvattenspärlor. I sötvattenmusslan kan man odla upp till 10 pärlor samtidigt. Efter ett år har det skapats en pärla på 6-8 mm. En mussla kan skördas som mest tre gånger under sin livstid. Skalet kan sedan användas till att skapa pärlemorprodukter. Sötvattenpärlan har ofta en oval eller risformad form.

Sötvattenpärlor håller inte alls samma kvalité som saltvattenpärlor och är därför billigare.

Hur värderas en pärla?

En pärla värderas främst efter storleken, färgen, skalet, formen och lystern.

Storleken- ju större pärla desto värdefullare

Färgen- de vita pärlorna är högst värderade

Skalet- ett tunt skal riskerar att flagna av. Det är därför viktigt att försäkra sig om att pärlan har odlats tillräckligt länge. En sötvattenpärla växer snabbare och har därför oftast tjockt skal.

Formen- den runda formen är mest populära. Andra vanliga pärlformer är barocka (ojämna), bouton (halva), dropppformad, ovala och tubformade pärlor.

Lyster- en pärla med många färgskiftningar (orient) och vacker glans är eftertraktade. Matta, kalkiga pärlor är inte lika värdefulla.

Hur ska man vårda pärlor?

Pärlan är ett organiskt material som är känslig för vissa ämnen.

–       Utsätt inte pärlan för parfym, kosmetika och hårspray.

-       Pärlan får inte torka ut så det är bra att ofta bära dem mot huden.

-       Ett pärlcollier som du använder mycket bör träs om en gång om året

-       Rengör pärlorna med en fuktad duk för att ta bort hud och kosmetika rester

-       Pärlan kan lätt få repor, bevara den därför i material som inte skadar pärlans yta.

Smaragden är en av världens dyraste och exklusivaste ädelsten. Den tillhör gruppen beryller. Namnet kommer från det grekiska ordet smaragdos som betyder grön sten. 

Den gröna färgen kommer från ämnet krom. Bara de finaste stenarna är genomskinliga, de flesta smaragder är mer eller mindre grumliga. 

Det finns många fyndigheter av smaragder, de största är ligger dock i Colombia, Brasilien och Zimbabwe. 

Smaragden här hård men kan skadas vid stötar. En särskild slipning "emerald cut" har skapats för att få fram det bästa egenskaperna hos smaragden.

Stenens speciella gröna färg har har fascinerat genom århundraden och stått som en symbol för växtlighet och livskraft. Smaragden har älskats av framstående män och kvinnor.  I sultanens Top Kapi- palats i Istanbul finns fantastiska smycken och dolkar beströdda med enorma smaragder. 

Ametist är den mest värdefulla stenen i kvartsgruppen. Färgen varierar från en ljusrosalila till djuplila. De mest värdefulla stenarna är starkt lila.

Fram till 1800 talet var ametisten en högt värderad sten i samma prisklass som de ädlaste stenarna: diamat, safir, smaragd och rubin. Stora fyndigheter av ametist i Sydamerika vid mitten av 1800-talet gjorde dock att priset föll.

Den lila färgen kommer av förekomst av järn i stenen. Vid upphettning ändrar ametisten färg till en ljusgul, rödbrun eller klar färg. Många citriner som säljs idag är upphettade ametister.

De största fyndigheterna är i Brasilien, Uruguay och Madagaskar.  

Man tror att namnet ametist kommer från de grekiska orden Amethustos som betyder "mot berusning". Den har därför använts som en amulett mot dålig påverkan av alkohol och andra substanser. Att ametisten är februaris sten är därför kanske inte så konstigt eftersom karnevaler och Mardi Gras-festivaler sker i denna månad.